Tv- och dataspel har sedan mitten av nittiotalet radikalt förändrats. Från relativt enkla vidareutvecklingar av åttiotalets gryniga Pac-Man är grafiken och den visuella närvaron idag närmast fotografisk. Vidare har Internets framväxt inneburit att flera dimensioner i spelandet tillkommit, med omvälvande resultat.
Dataspel har snabbt och närmast smygande växt till en populärkulturell koloss, med många miljoner dedikerade utövare. Eftersom en mycket stor del av dessa spelare är barn och ungdomar, viftade det vuxna samhället länge bort fenomenet som en förvisso påtaglig men också övergående trend.
Skälen till att sitta framför datorn blev under samma period allt fler, från sociala kontakter till skolarbete och barnens egna projekt. Därför var det svårt att urskilja exempelvis överdrivet spelande.
Först när spelandet nådde en nivå där den övriga tillvaron påverkades negativt kunde det upptäckas. Men även då var det av allt att döma växande problemet en ickefråga i den allmänna debatten och ur myndighetssynpunkt. Eftersom den forskning som dittills behandlat dataspelandets effekter på ungdomar både var begränsad och mycket ung, var hållningen avvaktande.
Spelandets baksidor förblev därför den berörda, enskilda familjens angelägenhet. Projektet Fair Play startades för att göra den till samhällets.
” Historien visar att det tog 50 år att påvisa ett samband mellan mediekonsumtion (tv-tittande) och aggressivitet. Hur länge skall vi behöva vänta innan effekterna av tv- och dataspelande på beteende och hälsa är presenterade och utredda?”
Per Hamid Ghatan
