När man diskuterar våld i tv- och dataspel, ligger det nära tillhands att ta upp ämnet medievåld i stort. Inte heller här råder någon konsensus bland forskarna, men trots det finns riktlinjer kring hur medievåldet påverkar individen som bland annat Göteborgs universitet sammanställt i en Samhälle, Opinion och Media-undersökning (SOM 2000). Värt att notera är att denna, i likhet med många andra studier som gärna åberopas i debatten, kan ifrågasättas som något ålderstigen. När det gäller små barn och mediers påverkan talar man främst om imitation. Dessa imitationer är främst kortsiktiga impulser och ett sätt för barnen att bearbeta det medievåld de utsatts för. De lite äldre barnen fångar upp tips och instruktioner om hur våld kan utföras, och tips om hur de kan använda våldet om de hamnar i en krissituation. Däremot har inte media skapat krissituationen.
En annan aspekt av mediavåldets påverkan gäller barns och ungdomars syn på hur mycket en kropp tål, som också har gett felaktiga föreställningar. Slutsatsen blir att media i viss utsträckning har förmågan att påverka barns och ungdomars attityder, värderingar och syn på sig själva. Varför vill barn och ungdomar konsumera våld? Enligt forskarna Carsten Jessen och Birgitte H. Sörensen (på uppdrag av det danska Medierådet) är det inte våldet i sig som lockar, utan de olika elementen i dessa spel, den realistiska grafiken, det spektakulära och impulsiva samt de överdrivna inslagen. De hävdar dessutom att dataspelen har ärvt våldet från de kulturella traditionerna, inte från fiktionen. Teorier har framförts som beskriver hur den sociala identiteten hos pojkar primärt uppkommer i grupp, där konsumtion av våldsamma inslag på tv eller i spel skapar en social sammanhållning och en kommunikation om en maskulin identitet. Pojkar spelar gärna våldsamma spel för sig själva i sina rum men pratar alldeles säkert om detta med sina vänner. De letar efter känslan av upphetsning och den typen av media är på något sätt förbjudet. Vissa ungdomar vill bevittna sin egen aggressivitet inom ramen för media eller komma över sin egen rädsla genom att bevittna den på film och i spel.
” Ett datorspel är i sig inte skadligt, men det kan under vissa omständigheter vara problematiskt för vissa barn och ungdomar.”
Sørensen & Jessen, 2000; Gauntlett, 2001; Liestøl & Liestøl, 2001
